I oktober har vi ägnat oss åt sök. Jag anmälde till en högre tävling lite på skoj. Han är ju ett stort intresse av att springa och av att hitta figgar, så jag tänkte vi kör.

Veckan innan tävlingen var vi på redog för en check. Han var fint och bra musklad, men han ömmade i högra karpus. Vid belastning. Vi hade innan kört ett pass vallning. Stefan tänkte att han kanske var överansträngd eller trampat snett. Vi skulle vila en vecka och tillbaka. Så uppladdningen inför tävlingen blev lugn. Han bodde en vecka hos Maja för jamma löper. Hon tränade ett pass med system och sedan markeringar.

Jag var enda hunden i högre och fick därför börja. Banan var rolig och fin. Skickar till vänster och han går ut på djupet skår bakåt och in. Helt ok tyckte jag då vi fick med hörnet. Skickar höger och han går ut bra, men slår fram innan hörnet och jag går inte så långt på stigen. Skickar ut till vänster igen och han går ut djup, men slår även fram och får träff på en figge. En figge som ligger helt dold i en låda. Ivrig som han var börjar han skälla på vittringen (antar jag) men blir lite osäker och springer runt lådan, så då avbryter han sin markering och vi blir stående en stund ute i rutan. Men sedan hoppar han upp på lådan och markera bra tills vi kommer fram. Går tillbaka till stigen och skickar ut på höger sidan, han går nu ut fint och får med sig hörnet. Ut till vänster där han nu går ett grunt slag eftersom att han sök på djupet redan. Ut till höger och han drar ut på djupet och framåt. Och är borta länge, sedan börjar han skälla och har hittat en figge som ligger inne i en tät grandunge. Sedan ut till vänster inte pdjupet men ett framslag han har fortfarande varit ute där på djupet. Ut åt höger ett ganska smalt slag. och till sist ut till vänster, drar ut på djupet och fram. Hittar figge och markerar bra. Sedan var tävlingen slut. Vi fick betyg 7 av båda domarna, detyckte att han markerade dålig och inte gick på djupet. jag höll inte riktigt med. jo han markerade dåligt på den dolda, men han hade varit på djupet, om de hade sagt att han inte sökte i system hade jag kunnat hållt med. Så vi bröt där, ingen chans till uppflytt och ville spara lite på honom.

Jag är nöjd och vet att vi egentligen har tränat för lite, vi tar med oss att vi behöver öva mer på dolda figgar, markeringar. och att söka i system trots att du varit på djupet redan och hittat figge. Jag tar med mig att blir bättre på stigen, inte skicka så snabba slag och ta tid att styra upp. Det hinner man! Att även träna mer tävlingslikt med utlagda figgar. Roligt hade vi i varjefall. Och Vegas är en bra sökhund med mycket motor och driv.

Vi sysslar med sökträning just för tillfället. Det är svårt men när man får flyt i passet så är det häftigt. Man planerar skicken och när det går som man vill och hunden springer ut rakt i rutan och slår fram, inte för långt och inte för kort och sedan får träff på figgen.. kalas. Vegas och mitt största problem är systemet. Att söka i system. Men vi tränar på.. 

I lydnaden kämpar vi med sinnesstämning i de olika momenten, krypet är ett sådant moment. Annars mycket kedjor och kommenderingsträning. 

Jamma jobbar med attityd och fokus. Fria följet håller vi på att lägga om, hitills känns det bra. Hon är peppig och gör mycket fint. 

Men det bästa av allt är att vegss blivit pappa till sju bedårande valpar hos stjernborgens kennel. Tänk att 7 st lykostar ska få dessa som sin bästa vän! Förvalta dem väl, annars kommer PAPPA!,,

I söndags var det dax för spårtävling i Gävle. Vi in´ledde dagen med att bli försenade och fick köra som en biltjuv på småvägarna. Men efter ett telefonsamtal så var vi framme bara 1 minut efter utsatt tid. 10 ekipage var vi och jag var övertygad om att vi skulle börja med spåren. Så var dock inte fallet då det var en delad tävling så hälften av ekipage befanns sig i skutskär och där började de med spår.

Så först av allt var det platsliggning där vegas inte la ner hakan ordentligt, men han låg fint ändå. vet dock inte om han hade hakan i när jag var gömd..

sedan var det upplet. De hade ordnat det jättetrevligt med fika medan man väntade på sin tur. Själva rutan var fin dock lite kuperad och lite snårig. Vid höger hörnet såg jag att Vegas fick vind på ett föremål, jag tänkte egentligen skicka i vänster hörn. Men han for ut och tog upp första föremålet bara fem meter in. Mycket tugg hade han dock. han var hmm väldigt pigg. Resten av tiden spenderade han med att springa fort omkring i hela rutan. han plockade ett föremål till snabbt som jag trodde låg i vänster hörnet. (svårt att se) Jag rörde mig bort mot vänster hörnet och där fick han "problem" med ett ställe nära och sprang runt runt runt några stubbar. Det hela slutade med tre föremål in. Inte nöjd med det dock. jag måste bli bättre på att se vart han tar föremålen så att jag kan planera mina skick bättre.

sedan var det dax för lydnad. Sista tiden har vi inte tränat så mycket. Han kändes laddad. han gjorde ett fint fritt följ. Där jag dock var lite slarvig men han var glad och med. Lite lite pip i stegförflyttning.Några sneda halter dock men det får jag ta på mig. jag måste vara noggran med fötterna.

Inkallning han pep när jag lämnade honom men sedan sprang han på bra och gjorde fina stå och ligg. kan ha varit en någon sne ingång.

Framåtsänd bra för att vara ny plats och inte tränat på länge.Dock är det så svårt att få till ett bra framåtsändande då alla domare verkar tycka olika. Jag hade fått både något lång som kommentar och något kort... Skitsvårt! jag tänker träna så som jag vill ha det sedan får det duga. Dock är inkallningarna inte de bästa men nu var de ändå helt ok.

Krypet sjukt dåligt han både gnällde och var hög.På slutet nästan reste han sig så jag fick göra dk som ingen av domarna hörde? jag blir lite trött.. han kan ju? eller så kan han inte och jag måste tänka börja om... har gjort en plan som jag hoppas funkar.

skallet bra

metall dåligt med både skall på gripandet och tempot ut.

tungen bra förutom lite gnäll vid gripandet annars bra fart in och ut.

Hopp bra, sned ingång

stegen, perfekt

Efteråt kände jag mig besviken, dock var betygen fina och känslan bra men det är just dessa missar så som krypet, fart på metall osv. Det drar ner och där och då ville jag bara sluta med allt som har med hundträning att göra. Jag bara kände att "problemen" kändes så svåra att ta tag i och komma förbi. jag är meddlem på en liten klubb där folk inte är så aktiva. Mina träningskompisar förutom några få (tack till er alla) bor i Enköping. Så detta resulterar i att jag ofta tränar själv. Och bara i det missar man massor av viktig träning. Andra ögon på sig, bli kommenderad osv.

Men det mesta går ju att göra något åt. Delmeddlem på annan klubb exempel, jag har även lagt som förslag på en kommederingsdag i veckan på klubben. så kanske kan det ordna sig?

Väl dax för spår så var vi laddade, om vi hade fullt på både spår och upptag skulle vi i varjefall få med oss ett fint resultat inför SM kval. Jag var helt lung när jag skcikade på honom på spåret, han är så himla fin just nu och spårar som en GUD!! Självklart gjorde han det denna dag oxå och när han gick ut bara fem meter ut i rutan och där fann spåret så var det bara att hänga på. spåret gick till höger så efter en snabb koll åt vänster drog han bestämt åt höger. Väldigt glad att han tog spåret så bra även fast det låg i framkant. Sedan spårade han så bra. med bra fart och alla fina pinnar in. Ett roligt spår som gick i varierad terräng. Efteråt var jag så nöjd!! Tänk så jävla bra han är min hund. Han levererar  gång på gång med glädje. Han min första brukshund som jag har tränat är ändå så jävla bra. Tack för den här säsongen Vegas! Du och jag!! Vilket bra team vi ändå är. Sedan finns det högre mål att sträva efter och det är väl det som är det bästa! Man blir aldrig nöjd! och tur det annars hade man väl aldrig kommit vidare i sin träning. Inför nästa säsong hoppas jag att vi spränger den magiska 600 poängs gränsen som är ett av mina mål. Det finns mycket kvar att förbättra men även mycket fina saker att håll igång. Med en bra planering borde vi komma långt.

Igår gjorde Jamma debut i lägrespåret. Vi var reserver till vårt hemma spår och i torsdags sa de att vi var med. Kul tyckte jag och alltid roligt att tävla på hemmaklubben. Skogarna runt stockholm överlag är ju kanske inte de bästa. Men denna skog brukar vi träna en hel del i så det känndes ju ändå bra. Mycket stigar och folk osv. Väl på plats så drog vi start nr 6. Lite väntan men sedan var det dax, selade på och så var det en bit att gå. Väl framme vid spåret kändes hon taggad och började genast nosa efter spåret. Iväg kom vi alldeles utmärkt och hon tuffade på. Vid ett tillfälle stannade hon upp och tittade över axeln. Det var ju trots allt två domare och en tävlingsledare som gick med. men sedan fortsatte hon bara som vanligt. Hon kändes jättepigg och spårade med bra fart. Pinnarna började rinna in. efter fjärde pinnen var vi vid ett dike och när det tog slut vinklade hon vänster. Men blev tveksam och gick tillbaka försökte igen och denna gång gick hon över en ganska bred steg och försökte där. gick till höger och hon drog iväg men efter ett tag kändes det som NEJ. Gick tillbaka till diket igen och hon försökte och försökte. Tiden tickade på jag började bli lite irriterad/arg. Hon ville slå neråt och tillbaka. Tillslut visste jag knappt vart vi varit och inte. så det var bara att sela av och gå till bilen. Så konstigt, Jamma brukar vara säkerheten själv i spåret så jag var jätteförvånad. Men men så kan det väl vara. Jag antar att hon försökte lösa det så gott som hon kunde, men när vi inte haft sådana här tapp så visste jag inte riktigt hur hon löser dem. Lät henne inte jobba som hon borde fått, utan försökte styra och jag visste ju inget om spåret. Knäppt blev det och vi får träna vidare helt enkelt. Dagen till ära hade jag lyckats lura Bella och Maja till stockholm. Snopet för dem, men vi använde tiden till att träna hundarna, shoppa och utvärdera med en god lunch.

Väl hemma igen kändes det ju onekligen rätt tris, så jag gjorde snabbt en plan för hur vi ska träna spår från nu. Hon är ju en naturligt duktig spårhund, min bästa spårhund brukar jag ju säga för hon är så noggran. Mer erfarenhet behövs.

Skrev ett superlångt inlägg förra veckan om RM som försvann. Nu blir det en något förkortad version.

På lördgen var det dax för vägzy att göra entre i tävlingen. Lottning kl 7 och sedan vänta till kl tidigast 10.30 Tur att bästa Liza också skulle tävla då hon fick till uppgift att hålla mitt humör uppe=) Jag hatar att vänta och blir väldigt negativ/trött eller flamsig och okoncentrerad.

Vi drog start 8. Uppletande först på dagen vilket inte kändes opptimalt, men bara gilla läget. Värmde upp med promenad och några små uppletande övningar. sedan satt vi och lyssnade på musik och höll oss svala i skuggan. Rolig lite kuperad ruta, där Vegas jobbade fint hela tiden. In med fyra grejer och fick 10-9,5 (ngt tugg) Skön start

Lydnad sedan där Vegas nog gick sitt snyggaste fira följ tyckte jag men det tyckte inte domarna. Vi gjorde vårt sämsta lydnadsprogram poängmässigt sätt. Men jag tyckte Vegas var glad och jag var glad så jag är ändå nöjd.

(Foto:Monica Johansson)

High five

*fotgåendet, peppig attityd, inga sneda höger halter

*framåtsändandet (förutom inkallningen till mig)

*skallet, skällde bra och gick inte på TL

*hoppet

*raka ingångar genomgående i hela programmet

High low

* inkallningen farten

*metallapporten, farten in till mig. Som vi har övat på detta.. såg nästan ut som han tänkte galopp och sedan ändrade sig att nej men just på tävling KAN man ju trava... åhh du dumma smart- lata hund.

*tungen-fart in.. här brukar han alltid galoppera

*krypet- bättre attityd men lite knas. jag måste göra något kansigt då vi får samma fel på alla tävlingar men aldrig på träning-filma

(foto Lisa Sundström)

Jag gillade väldigt mycket vår fina hejaklack som vi hade med oss. Härligt mer sådant i brukset. När så denna dag var slut låg vi på en andra plats. Jag var absolut inte nöjd med poängen så jag var ju tvungen att älta, älta och älta. Tur att mina vänner är så snälla att de låter mig hållas. Men under helgen ställde även doktor Sofie en diagnos. Negativ touretts. Det stämmer ju väldigt bra på mig. Jag är aldrig nöjd och då måste jag bara prata och berätta om det. Så jag är ledsen om jag var negativ eller verkade dryg under mästerskapet. Det är jag egentligen inte, jag bara blir sådan i tävlingsammanhang.

Söndag

tidig lottning igen och jag blev lottad till sena gruppen. Kändes helt ok.Då vi hann äta frukost och gå ut och gå i lugn och ro.

Väl på plats sedan drog jag näst sista spåret. åkte ut till markerna och det såg fint ut. Promenderade med vegas och plockade fram alla saker. Jag var rätt så cool och åt ur min nödproviat påse som jag fått av bästa Maja. Vegas är en cool kille och är alltid taggad och sugen när det vankas jobb och han tittade längtansfullt ut i skogen. Men när jag sitter så ligger han oxå och vilar. Bra av och på knapp på den där.

Spåret blev sedan lite knasigt i påsläppet. Jag slear på och släååer på och Vegas går ut tre meter till vänster om mig. Där tar han upp ett spår som han sedan följer genom hela rutan och ut rakt igenom rutan. jag tyckte ju att det var lite konstigt men följer snabbt med min kompis. det är han som är chefen i spåret. Tävlingsledaren ropar tillbaka till rutan och jag säger stanna till vegas och kom. Hna stretar emot och innan jag hinner vända honom så ropar TL igen. nej rätt fortsätt. så vi kör på. Han spårar jättebra och på det uppväxtra kalhygget är det rejält varmt men Vegas jobbar bra. 6 plus slut och vi är nöjda. Spårmottagaren som oxå var spårläggaren förklarar att hon inte hade sett rutan när hon gick ut spåret och gick därför rakt igenom rutan istället för ut till höger. Så kan det bli när det inte är samma människa som snitslat spåret som sedan ska lägga det på tävlingen. Jag är bara glad att hon kom precis då så att jag inte behövde skicka vegas på ett annat spår som inte hade funnits. När det komme rtill själva spårarbetets så är det så kul att hänga efter där bak i linan och bara njuta. Han är så duktig och jag är alltid helt trygg att vi ska komma fram ordentligt.

Sedan blev det lite väntan på prisutdelningen men tillslut stog det klart att vi vunnit. Duktig kille tog sitt femte cert och blev då oxå Rasmästare. Kul men inga poäng att skryta med. Nästa gång kanske...Men det viktigaste är ju faktiskt inte att deltaga utan det är ju att vinna;) eller?!!

Tack till alla er som ordnat denna jättestora tävling. Fina spårmarker och fin lydnadsplan. Vilket jobb ni gjort. Extra kul var ju att se alla fina och duktiga aussies med sina mattar och hussar. Det här bevisar ju att aussien är en ras att räkna med. Nu kör vi och visar att aussien trots dess lite söööta utseende är en duktig arbetshund. Heja alla er!!!

Prispallen                                        

        Fina halvsyskon som blev etta och tvåa.

Vilken helg!

Härlig på många sätt men oxå jobig på många sätt. Tävla i dagarna tre. Jobbigt, roligt, nervöst, peppigt. Ja många känslor har det varit under dessa dagar. Många fina vänner har hjälpt till på alla vis de kan, hejat på med glada ramsor, rastat hundar, peppat, låtit mig älta, accepterat att jag har negativ touretts. Kommit med lösningar och förslag på vidare träning. Skrattat, blivit inlåsta för snatteri av toapapper. Tack för det! Herregud vad hade jag gjort utan er?!

Tack till alla som gjort detta rasmästerskap möjligt. Herregud vilket jobb! Stor eloge till er!

Jamma var först ut i fredags med en efteranmälning till klass 2. Hon är inte riktigt klar för klassen men ändå tillräckligt klar. Rutan är det vi tränast minst på, och bara sista veckan har vi lagt in rutan i kedjor och tävlingslika rutor som någon annan placerat ut med band. Men vi ville köra. Jag är jättenöjd med Jamma. Hon var glad och med och gjorde många fina saker. Mellan momenten busade vi och hon tyckte om det. Efter de första två momenten så körde vi på som på träning, fria följet var spänt och okoncentrerat, jag var slarvig och gick knasigt. Men efter det släppte vi loss mer.Jamma och jag börjar mer och mer komma överrens, och bli lite mer samspelta. Hon är en härlig hund, men annorlunda mot Vegas på gott och ont.Men jag gillar na!

Plus

*glad och peppig attityd

*hittade rutan

*ingen låsning på första uppsittet i fjärren

*apporteringen, grep utan att behöva nosa på den först

*snyggt uppsitt från platsliggningen

*snyggt uppsitt efter fjärren

*Hon gillade mina "belöningar" mellan momenten

Minus

*fria följet, okoncentrerad och jag var slarvig. Hon kan gå så himla fint. Träna mer

*låg kvar trots kommandot upp, efter läggande under gång

*DK på sitt efter hoppet. Mitt fel. ISLAG!! slarvigt.

*Dk på andra sitt i fjärren, mitt fel tappade koncentration och tittade för mycket på TL som vände på skylten.

Det hela slutade i varjefall med ett första pris och en första placering. Jamma blev rasmästare i klass två. Tänk nu är hon en klass tre hund! Spännande tider, jag gillar klass tre men vet inte om vi ska hålla på med så mycket mer lydnad. Vi får se. Träna kan vi ju alltid.

Vegas rasmästerskap kommer i ett annat inlägg

Vilken helg! resan ner tog lääängre tid än vi trodde då hela jäkla stan var full av bilköer. Men ner till Mantorp kom vi och till våran lilla stuga som vi hyrt. Vi missade dock våra biljetter till sökstigen. Vilket var synd. Men det fanns gott om andra saker att roa sig med.

Lördagen började tidigt alla var ivriga att gå upp, speciell en liten herre hmmm... Vi åkte till området och började med frukostbuffe. Och sedan gjorde vi upp ett program för dagen. Vi började med att titta på uppletandet för spårhundarna. En fin ruta, inte så "svår" som jag tänk mig utan roligt att man såg hunden bra hela tiden. Många hundar hade fyra saker in, många fick avdrag för tugg. Några fick avdrag för tempo eller tempoväxlingar. Det är intressant att se olika hundar på uppletandet. både hur föraren och hur hunden beter sig. Till vissa förare ville man ju bara skrika men rör dig på stigen, ropa på hunden och till vissa tvärt om, nej ropa inte nu osv osv. Men det är ju för att vi visste vart sakerna var. Jag vet själv hur man blir när man så gärna vill ha in det sista föremålet. Mycket tankar fick jag i varjefall till fortsatt träning.

Mycket shopping blev det också på lördagen. Jamma fick en ny fin spårsele och lina. Hon såg verkligen glad ut när vi prövade lite olika..hahha Tillslut föll valet på en orange sele och lina. Hon kommer vara så snygg i skogen. Även Vegas fick en ny fin lila spårlina.. Linor kan man väl inte ha för många av:) Vegas fick även två nya favvobollar stora fotbollar på snöre. även jammet slog till på några leksaker, ett fyllt kaninskin och en kaninbungee som hon hitills har gillat. Sen shoppades det lite jacka och så till mig. underbart.

På kvällen passade vi på att träna på planerna. Vi fick till fin träning med bra störning av funktionärer på plan. Vegas valde för dagen konceptet attityd före detaljer och han var galen och glad. Lite skall var sådant man fick ta tyckte han. Äsch jag höll med och körde på. Jamma valde konceptet prydligt och stabilt. Hon gör sitt jobb och hon gör det bra. kryp i kedja var hon inte riktigt mogen för. Men vi löste det. Hon gjorde ett jättefint fritt följ trots störning och kommendering. På kvällen la vi roliga spår på en fälttävlingsplats. Vegas fick ett klurigt spår som han löste bra, lite fort och fel men han jobbar så fint hela tiden och vill vill vill lösa alla svårigheter. Jamma spårar lungt och metodisk och löser sina uppgifter längst spårets gång. Hon är fin den där lilla.

Söndagen bjöd på lydnad. jag hade ibland svårt för bedömningarna av framåtsändandet. Vi pratade lite om det vi såg och det visade sig att små misstag kan kosta lika mycket som stora. Lite skumt och jag blev inte klok på vad som primerades och vad som var ajabaja riktigt ja förutom det uppenbara att hunden vänder tillbaka till föraren osv. Såg i varjefall några riktigt snygga. Vi såg även på metallen att attityd, lite kampmorr/skall på metallen gav mer neddrag än dåligt tempo in... Fasiken jag som tränar annaorlunda just nu=) Krypet svårt att få till riktigt bra. Finns alltid att dra för och föraren får ett onaturligt rörelsemönster som verkar störa hundarna, det blir ryckigt och inget flyt. Gaaah finns mycket att pilla med. Men ett tag framöver så kör vi attityd före detaljer. får se vad det bär oss.

Som avslutning på en fin helg såg vi de tre sista skyddsekipagen göra upp om pallplatserna. Det var superjämt i toppen. Jag gillar att det blev två starka, tuffa tjejer på prispallen. Grattis till det!!

Många plus med helgen har det varit. Extra roligt var att få hänga med Liza och hennes vän Angie (jag som inte brukar gilla främlingar men hon kändes snabbt som en i gänget) Alldeles galet mycket shopping har det blivit och mycket hundsnack med glada vänner. Nästa år är vi bra sugna på att var med själva=)

Dom fattade tycke för varandra trots att Jo-Jo var lite skeptisk i början. Men efter en promenad och lite lek så tyckte hon att han var toppen. Så nu håller vi tummarna för att det föds fina friska valpar hemma hos Stjernborgens kennel i oktober.

   (Snygg mobilbild på paret=)

Mer info finns hos kennel stjernborgen's. Det ska bli så spännande att förhoppningsvis få följa de små. Nu håller vi tummarna:)