Igår gjorde Jamma debut i lägrespåret. Vi var reserver till vårt hemma spår och i torsdags sa de att vi var med. Kul tyckte jag och alltid roligt att tävla på hemmaklubben. Skogarna runt stockholm överlag är ju kanske inte de bästa. Men denna skog brukar vi träna en hel del i så det känndes ju ändå bra. Mycket stigar och folk osv. Väl på plats så drog vi start nr 6. Lite väntan men sedan var det dax, selade på och så var det en bit att gå. Väl framme vid spåret kändes hon taggad och började genast nosa efter spåret. Iväg kom vi alldeles utmärkt och hon tuffade på. Vid ett tillfälle stannade hon upp och tittade över axeln. Det var ju trots allt två domare och en tävlingsledare som gick med. men sedan fortsatte hon bara som vanligt. Hon kändes jättepigg och spårade med bra fart. Pinnarna började rinna in. efter fjärde pinnen var vi vid ett dike och när det tog slut vinklade hon vänster. Men blev tveksam och gick tillbaka försökte igen och denna gång gick hon över en ganska bred steg och försökte där. gick till höger och hon drog iväg men efter ett tag kändes det som NEJ. Gick tillbaka till diket igen och hon försökte och försökte. Tiden tickade på jag började bli lite irriterad/arg. Hon ville slå neråt och tillbaka. Tillslut visste jag knappt vart vi varit och inte. så det var bara att sela av och gå till bilen. Så konstigt, Jamma brukar vara säkerheten själv i spåret så jag var jätteförvånad. Men men så kan det väl vara. Jag antar att hon försökte lösa det så gott som hon kunde, men när vi inte haft sådana här tapp så visste jag inte riktigt hur hon löser dem. Lät henne inte jobba som hon borde fått, utan försökte styra och jag visste ju inget om spåret. Knäppt blev det och vi får träna vidare helt enkelt. Dagen till ära hade jag lyckats lura Bella och Maja till stockholm. Snopet för dem, men vi använde tiden till att träna hundarna, shoppa och utvärdera med en god lunch.

Väl hemma igen kändes det ju onekligen rätt tris, så jag gjorde snabbt en plan för hur vi ska träna spår från nu. Hon är ju en naturligt duktig spårhund, min bästa spårhund brukar jag ju säga för hon är så noggran. Mer erfarenhet behövs.

Skrev ett superlångt inlägg förra veckan om RM som försvann. Nu blir det en något förkortad version.

På lördgen var det dax för vägzy att göra entre i tävlingen. Lottning kl 7 och sedan vänta till kl tidigast 10.30 Tur att bästa Liza också skulle tävla då hon fick till uppgift att hålla mitt humör uppe=) Jag hatar att vänta och blir väldigt negativ/trött eller flamsig och okoncentrerad.

Vi drog start 8. Uppletande först på dagen vilket inte kändes opptimalt, men bara gilla läget. Värmde upp med promenad och några små uppletande övningar. sedan satt vi och lyssnade på musik och höll oss svala i skuggan. Rolig lite kuperad ruta, där Vegas jobbade fint hela tiden. In med fyra grejer och fick 10-9,5 (ngt tugg) Skön start

Lydnad sedan där Vegas nog gick sitt snyggaste fira följ tyckte jag men det tyckte inte domarna. Vi gjorde vårt sämsta lydnadsprogram poängmässigt sätt. Men jag tyckte Vegas var glad och jag var glad så jag är ändå nöjd.

(Foto:Monica Johansson)

High five

*fotgåendet, peppig attityd, inga sneda höger halter

*framåtsändandet (förutom inkallningen till mig)

*skallet, skällde bra och gick inte på TL

*hoppet

*raka ingångar genomgående i hela programmet

High low

* inkallningen farten

*metallapporten, farten in till mig. Som vi har övat på detta.. såg nästan ut som han tänkte galopp och sedan ändrade sig att nej men just på tävling KAN man ju trava... åhh du dumma smart- lata hund.

*tungen-fart in.. här brukar han alltid galoppera

*krypet- bättre attityd men lite knas. jag måste göra något kansigt då vi får samma fel på alla tävlingar men aldrig på träning-filma

(foto Lisa Sundström)

Jag gillade väldigt mycket vår fina hejaklack som vi hade med oss. Härligt mer sådant i brukset. När så denna dag var slut låg vi på en andra plats. Jag var absolut inte nöjd med poängen så jag var ju tvungen att älta, älta och älta. Tur att mina vänner är så snälla att de låter mig hållas. Men under helgen ställde även doktor Sofie en diagnos. Negativ touretts. Det stämmer ju väldigt bra på mig. Jag är aldrig nöjd och då måste jag bara prata och berätta om det. Så jag är ledsen om jag var negativ eller verkade dryg under mästerskapet. Det är jag egentligen inte, jag bara blir sådan i tävlingsammanhang.

Söndag

tidig lottning igen och jag blev lottad till sena gruppen. Kändes helt ok.Då vi hann äta frukost och gå ut och gå i lugn och ro.

Väl på plats sedan drog jag näst sista spåret. åkte ut till markerna och det såg fint ut. Promenderade med vegas och plockade fram alla saker. Jag var rätt så cool och åt ur min nödproviat påse som jag fått av bästa Maja. Vegas är en cool kille och är alltid taggad och sugen när det vankas jobb och han tittade längtansfullt ut i skogen. Men när jag sitter så ligger han oxå och vilar. Bra av och på knapp på den där.

Spåret blev sedan lite knasigt i påsläppet. Jag slear på och släååer på och Vegas går ut tre meter till vänster om mig. Där tar han upp ett spår som han sedan följer genom hela rutan och ut rakt igenom rutan. jag tyckte ju att det var lite konstigt men följer snabbt med min kompis. det är han som är chefen i spåret. Tävlingsledaren ropar tillbaka till rutan och jag säger stanna till vegas och kom. Hna stretar emot och innan jag hinner vända honom så ropar TL igen. nej rätt fortsätt. så vi kör på. Han spårar jättebra och på det uppväxtra kalhygget är det rejält varmt men Vegas jobbar bra. 6 plus slut och vi är nöjda. Spårmottagaren som oxå var spårläggaren förklarar att hon inte hade sett rutan när hon gick ut spåret och gick därför rakt igenom rutan istället för ut till höger. Så kan det bli när det inte är samma människa som snitslat spåret som sedan ska lägga det på tävlingen. Jag är bara glad att hon kom precis då så att jag inte behövde skicka vegas på ett annat spår som inte hade funnits. När det komme rtill själva spårarbetets så är det så kul att hänga efter där bak i linan och bara njuta. Han är så duktig och jag är alltid helt trygg att vi ska komma fram ordentligt.

Sedan blev det lite väntan på prisutdelningen men tillslut stog det klart att vi vunnit. Duktig kille tog sitt femte cert och blev då oxå Rasmästare. Kul men inga poäng att skryta med. Nästa gång kanske...Men det viktigaste är ju faktiskt inte att deltaga utan det är ju att vinna;) eller?!!

Tack till alla er som ordnat denna jättestora tävling. Fina spårmarker och fin lydnadsplan. Vilket jobb ni gjort. Extra kul var ju att se alla fina och duktiga aussies med sina mattar och hussar. Det här bevisar ju att aussien är en ras att räkna med. Nu kör vi och visar att aussien trots dess lite söööta utseende är en duktig arbetshund. Heja alla er!!!

Prispallen                                        

        Fina halvsyskon som blev etta och tvåa.

Vilken helg!

Härlig på många sätt men oxå jobig på många sätt. Tävla i dagarna tre. Jobbigt, roligt, nervöst, peppigt. Ja många känslor har det varit under dessa dagar. Många fina vänner har hjälpt till på alla vis de kan, hejat på med glada ramsor, rastat hundar, peppat, låtit mig älta, accepterat att jag har negativ touretts. Kommit med lösningar och förslag på vidare träning. Skrattat, blivit inlåsta för snatteri av toapapper. Tack för det! Herregud vad hade jag gjort utan er?!

Tack till alla som gjort detta rasmästerskap möjligt. Herregud vilket jobb! Stor eloge till er!

Jamma var först ut i fredags med en efteranmälning till klass 2. Hon är inte riktigt klar för klassen men ändå tillräckligt klar. Rutan är det vi tränast minst på, och bara sista veckan har vi lagt in rutan i kedjor och tävlingslika rutor som någon annan placerat ut med band. Men vi ville köra. Jag är jättenöjd med Jamma. Hon var glad och med och gjorde många fina saker. Mellan momenten busade vi och hon tyckte om det. Efter de första två momenten så körde vi på som på träning, fria följet var spänt och okoncentrerat, jag var slarvig och gick knasigt. Men efter det släppte vi loss mer.Jamma och jag börjar mer och mer komma överrens, och bli lite mer samspelta. Hon är en härlig hund, men annorlunda mot Vegas på gott och ont.Men jag gillar na!

Plus

*glad och peppig attityd

*hittade rutan

*ingen låsning på första uppsittet i fjärren

*apporteringen, grep utan att behöva nosa på den först

*snyggt uppsitt från platsliggningen

*snyggt uppsitt efter fjärren

*Hon gillade mina "belöningar" mellan momenten

Minus

*fria följet, okoncentrerad och jag var slarvig. Hon kan gå så himla fint. Träna mer

*låg kvar trots kommandot upp, efter läggande under gång

*DK på sitt efter hoppet. Mitt fel. ISLAG!! slarvigt.

*Dk på andra sitt i fjärren, mitt fel tappade koncentration och tittade för mycket på TL som vände på skylten.

Det hela slutade i varjefall med ett första pris och en första placering. Jamma blev rasmästare i klass två. Tänk nu är hon en klass tre hund! Spännande tider, jag gillar klass tre men vet inte om vi ska hålla på med så mycket mer lydnad. Vi får se. Träna kan vi ju alltid.

Vegas rasmästerskap kommer i ett annat inlägg